historia

Gatubelysning

Fast gatubelysning tillkom i Sverige i början av 1700-talet. Då bestod lys- och brinnämnet vanligen av rovolja vilken pressades fram ur rovfrö. Dessförinnan hade man lyst upp sig genom att bära med sig öppen eld på torrvedsstickor eller med tjärbloss. Oljelamporna sköttes av lykttändare som med hjälp av stege och oljekanna, tände respektive släckte lyktorna vid varje skymning och gryning. Däremellan var det lykttändarnas jobb att putsa och underhålla lyktorna.

Från 1850-talet ersattes rovoljelamporna successivt av gasljus. Gasen var lättare att handskas med då den kunde tillföras genom rörledningar. Likaså kunde man fjärrstyra belysningen från central plats i gasverket genom att sända ut tryckstötar i gasledningarna till lamporna. Tätorternas ytterområden och landsbygden som låg långt bort från gasverken fick dock fortsätta att manuellt belysa sig med olja och senare fotogen.

Stockholm var den första staden i Sverige som kom att ha elektrisk gatubelysning på enstaka platser och gator. Detta var i slutet av 1870-talet. Det var dock inte förrän efter sekelskiftet 1900 som gaslyktor runtom i Sverige successivt ersattes av elektrisk belysning.

Kooperativa, Ystad Exteriör 1988
Kungsträdgården 1943 jan. Petersens, Lennart af
Kungsträdgården 1960 med Jakobs kyrka och Operan i bakgrunden. Lindgren, Herbert
Kungsträdgården 1943 jan, Vedlager. Petersens, Lennart af
Kungsträdgården 1943 jan. Petersens, Lennart af
Rådhuset 1924, Dan Samuelsson
Djurgårdsvägen 15. Wicanderska villan 1890-1910
Kungsträdgården 1943 jan, Vedlager. Petersens, Lennart af

historia

Kungslyktan

Kungslyktan, som ursprungligen benämndes Stockholmslyktan eller Runda Gasverkslyktan, finns omnämnd i skrift från 1890-talet då den fanns uppsatt i Kungsträdgården i Stockholm. Den runda Stockholmslyktan/Kungslyktan kom att få en oerhörd spridning över hela landet. Lyktan återfinns idag i flera städer i Sverige men är ofta uppburen på olika typer av gjutjärnsstolpar, då många städer har låtit tillverka sin egen modell av stolpe. Utöver denna standardlykta finns även exklusivt utformade lyktor vid flera torg, broar och monumentala byggnader runtom i Sverige.

Orsaken till att AB Jenaro år 1985 startade nyproduktionen av Kungslyktan med sin gjutjärnsstolpe var att just då skulle såväl städerna Uppsala som Nyköping fira 600- respektive 800-årsjubileum och dessa ville då fira detta med att införa en nygammal belysning på speciella platser.

Jenaro presenterar Kungslyktan på en stolpmodell som har anor från 1870-talet. Betecknande för denna stolpe är den rikliga ornamenteringen samt en sirligt utformad tvärslå att luta stegen mot.

Kungslyktans tillverkning i sina olika delar sker fortfarande helt enligt gammal hantverkstradition. Till exempel kräver huvens utformning, med en så kallad midja, att tillverkningen görs i form av ”tryckpressning för hand”. En metod som där personen som utför tryckningen står inspänd vid arbetsbänken för att med kraft och precision manuellt kunna trycka plåten så att rätta formerna bildas.

Kungslyktan genom tiderna